Ojoj vad jag är smal!
Men det här med fetma är alarmerande. I ovan nämda program fick vi även se att där fanns överviktiga barn. Att själv stoppa i sig onyttigheter dagarna i ända är att skada sig själv, men ett medvetet val. Att stoppa i sina barn detsamma ligger på gränsen för misshandel anser jag. De har inte samma möjlighet att välja. Det skapas ett beroende hos dem och grunden för en sämre hälsa läggs. Snacka om björntjänst!
Jag såg ett program för någon vecka sedan om hur fetma under graviditeten kan påverka fostret. Hade ingen aning om det, förutom det faktum att man får oerhört mycket att bära på. Men allvarliga skador såsom ryggmärksbråck kunde uppstå. Det fanns även en tjej där som ville bli gravid, men som led av den där sjukdomen som påverkar ägglossningen och gör den oregelbunden vilket innebar svårigheter att bli gravid. Det faktum att hon var överviktig minskade chanserna ytterligare. Hon sade att hon hade försökt gå ned, samtidigt visas hur hon och pojkvännen sitter och goffar i sig chips och dricka för att sedan avnjuta en cigg på balkongen. Okej?? Hon går under programmet till en akupunktör som säger till henne att hon inte alls behöver gå ned i vikt, utan bara komma och göra akupunktur. Tror jag det, det tjänar ju hon pengar på. Samtidigt behöver tjejen inte förändra ett dyft utan bara punga upp med några hundralappar då och då.
Det är så lätt att "minsta motståndets lag" vinner när det handlar om att förändra ett beteende. Vi går in i förändringen med en negativ inställing och nappar glatt på första motstånd som ges
Carpe Diem!
Det är inte det att jag har någon galopperande åldersnoja. Då skulle jag nog kassera in min 6 år äldre sambo mot något yngre som jag låtsades vara jämngammal med... Nej, det handlar snarare om hur snabbt tiden går, hur fort min dotter växer upp och hur gamla mina föräldrar blir. Hur medveten jag blir om att ingenting varar för evigt.
Jag måste nog sluta att längta efter saker och ting. Då glömmer man så lätt bort att uppskatta den tid som ligger däremellan. Som någon klok människa sade: Det är inte målet som är det viktiga, utan vägen dit!
Smell the fart
Sedan går det inte så snabbt fram heller. Detta innebär att ens karaktär får vara med ett tag, och även om man skulle råka dö, så finns det många finurliga sätt att återuppstå i serien igen.....
Riktigt synd faktiskt att de svenska dagsåporna har varit stendöda och begravna sedan länge....
Smal och smärt men luktar fjärt?
It´s a twin thing
När jag var väldigt ung, dvs en liten brud på en sådär 8-9 år, gick min klass i samma skola som de stora typerna i högstadiet. Jag kunde då notera att det fanns ett mycket sött tvillingpar som var mycket omsvärmade av tjejer till höger och vänster, inte minst av min 6 år äldre plastsyrra. Men som sagt, det var en viss åldersskillnad. Det var inte direkt så att högstadiekillarna spanade in små ettagluttare..
Så vandrade jag vidare i låg och mellanstadiet och var tillsammans (ihop) med diverse klasskamrater av det andra könet. Detta var nämligen mer en biljett till de olika "parfester" som hölls (där vi roade oss med att leka "flaskan" och dansa en discodans som mer liknade någon form av skridskoåkning...) än frågan om stor förälskälse.
Men så i sjuan då vi fick börja i en ny klass blev jag kär. Objektet var en blyg , hurtig och mycket söt pojkspoling som visade sig ha en nästan lika söt kopia i en paralellklass. Så i honom gick jag och mina två närmaste kompisar och var hemligt förälskade i under sjuan och åttan. Jag fick aldrig tummen ur och delge honom mina varma känslor eftersom han inte var någon partykille som hängde på de fjortisdiscon jag besökte. Efter åttan lämnade han vår klass och flyttade norrut där hans familj hade ärvt en herrgård. Och så gick det med det.
Men ungefär då hade jag fått upp ögonen för ett annat tvillingpar, som var två år äldre än mig. Jag lyckades ragga upp den ena av dem på skolavslutningen i åttan och vi gick på en date. Men jag insåg då att han var lite väl kristen för min smak.
Därefter förflyttade jag mina trånande blickar över atlanten. Jag upptäckte skådespelar tvillingarna Jeremy och Jason London. Jag och min bästa kompis slukade allt vi kom över med dem. Tittade på sönderinspelade avsnitt av "Ensamma hemma" och suktade. Det braiga var ju att det fanns en till oss var!
Efter en tid av ensidig förälskelse kom vi ned på jorden och blev ihop med "riktiga" killar som bara fanns i ett exemplar.
Men så befann jag mig vara singel igen vid nyss fyllda 24 och besökte i vanlig ordning krogen för att svänga mina lurviga. Där träffade jag en kille som jag föll för och som jag fortfarande faller för. Är det ödets nyck att det visade sig vara den ene av det tvillingpar som jag trånade efter som lågstadiebrutta (men nej, det visste jag inte just då, han hade faktiskt förändrats en del..). Nu var åldersskillnaden mer acceptabel.
Men ja, ni ser den röda tråden antar jag. Men nu så har jag hittat min tvillingsjäl. And it ends here.
Bufféförbud
Vilken tur att vi åkte hem redan kl 10:00! Då var vi pigga och utvilade eftersom vi fick slänga in handduken redan kl. 21 igår. Det var värre med många av våra resekamrater som tappert försökte gömma sina betongkepsar bakom minttabletter och hurtfriska leenden. Men det känns skönt att vi slapp se det kaos som utbröt då överförfriskade äldre stuffade runt med eller utan partner framåt nattkröken. Som upplagt för skandaler..
Måste tillägga att vi fann den ultimata sysselsättniingsförtäringen till Levina: Majskrokar. De ser ut och smakar fogskum(t) men är oslagbara i sin genre!
Off we go to Piteå...
Ikväll drar jag och familjen norrut till Piteå, en resa som är arrangerad och betald av min käre sambos företag. Tackar, tackar! Jag önskar bara att jag hade haft möjlighet att packa ned en (riktig) barnvakt i min packning, förutom de typ tio olika klädbyten till mig själv som redan finns där. Jag är en ambivalent människa och det framgår tydligt vid sådana här tillfällen.... Hur som helst, istället för barnvakt blir det hörselkåpor på för Levina imorgon då vi avnjuter Wallmans salonger.
Mitt stora orosmoment är bussresan dit på sisådär 4 timmar. Vår söta lilla prinsessa brukar förvandlas till ett träsktroll om hon inte hela tiden blir fullt sysselsatt. Oftast fungerar det med att sitta och tugga på ett kex, så nu måste jag åka och inhandla ett storpack.
. Är mycket dåligt berest inom vårt lands gränser och i norrland i synnerhet. Det har som aldrig känts särskilt lockande att åka mer norrut... Så jag ser fram emot att åka. Och gratis är gott:-)
Måste slutligen berätta om igår då jag skulle färga håret för att se lite fräsch ut inför resan. Jag var ensam hemma med Levina och hade henne således i gåstolen i badrummet medan jag fixade och donade (samt försökte förhindra uppstående katastrofer såsom att hon tuggade i sig allt toapapper eller käkar lite på toaborsten). Under ursköljningsfasen fick jag stå och parera med ena foten eftersom Levina för full sula gång på gång kraschade in i duschkabinen med sin räzer, samtidigt som jag försökte att undvika att skvätta ned allt som fanns där. En syn för gudarna.....
En klunk kiss?
Borta
Men det är lika tragiskt när en missbrukare på plattan stryker med som när någon i Hollywood gör det. För de som de lämnar bakom sig...
Never say : "Never again"!
En annan klassiker är den grungelook som under förra året ännu en gång gjorde sitt intåg på modescenen med sitt karaktäristiska lager på lager stuk. Jag gick i sjuan förra gången och gjorde mitt bästa för att se allmänt sluskig ut i nytvättade HM kläder. Ett starkt minne är då jag och min bästa kompis anammade modet inför en disco kväll och tog på oss så många klänningar utanpå varandra som vi hade i garderoben. Efter ett fåtal moves på dansgolvet så stod vi och svettades i ett hörn resten av kvällen...
För två år sedan härjade den lite märkliga trenden med shorts ovanpå tights/strumpbyxor som värst. Den hänger väl fortfarande kvar lite grann. Åtminstone här uppe i norrland, där vi ibland inte är allt för snabba med vad som är på och av. Får se när den trenden återkommer nästa gång. Kanske sitter jag på hemmet i min egen tolkning av det hela: Stödstrumpor och mamelucker med lite häng så att blöjan får plats...
Syntax error!
Hur som helst så skulle vi utgå från ett formulär där jag bland annat skulle svara på ( i en skala); hur jag arbetade för att uppnå de politiska mål som var uppsatta samt hur jag fördelade mina resurser i arbetet. Där någonstans lade min hjärna av... Jag hoppas att den ordharang som lämnade min mun hamnade någonstans inom ramen för ämnet! Det måste ha varit en rejäl dos hjärncellstorpeder i lustgasen...
Kunde det inte bara vara så enkelt som: Chefen: " Om du fortsätter att utvecklas positivt så väntas en rejäl löneökning framöver" Jag: "Nemas problemas".
Mi Casa
Överhuvudtaget förstår jag inte vad som har hänt med alla inredningsprogram. Fokus har liksom förflyttats från inredning till inredarna. Vi får nu se otaliga klipp på Simon och Thomas som i drömsekvenser står i en skog med gardintyg svepande i vinden som vingar?? Eller Mattias och Johnny jaga varandra med limpistoler som i en hårdkokt polisfilm. Och detta roar vilka??
Eftersom vi har byggt vårt hus från scratch så hade vi möjligheten att forma det som vi ville ha det. Nu är vi inte så mycket för lull lull eller allmogestil, vilket är en stor fördel då Levina knäcker extra som bulldozer nuförtiden.
Den lagom avskalade miljön känns rätt så skön efter att ha varit uppväxt i ett hem som skulle få Villa Villerkulla att verka sparsmakat.
Bjuder på lite bilder från Mi Casa.
Kommunikationsproblem eller bara olika universum?
Ser du stjärnan i det blå. Ta en sup så ser du två..
För ett par år sedan gick jag ned en sisådär 20 kilo i vikt. Men jag inhandlade samma mängd alkohol som tidigare inför de festligheter som skulle besökas. Pinsamt nog så tog det ett par gånger innan jag lärde mig att det var mindre kropp att fylla liksom..
En av mina vänner som fick barn ungefär samtidigt som mig har nu varit ute och svängt sina lurviga två helger i rad, med mer eller mindre baksmälla som följd. För det kommer ju alltid en dagen efter kvällen före. Dessa dagar verkar dessutom ha en mer och mer förlamande effekt på den kropp jag bor i med årens gång. Det fanns en tid då jag, kanske inte så vidare alert, men än dock hade kapacitet att genomföra en hel fotbollsmatch utan större svårigheter. Sedan kom det en tid då den enda fysiska aktivitet som var tänkbar var att se till att diverse fettdrypande mat anlände tilli magsäcken innan man parkerade sig i vågrätt läge på valfri plats. Nu känns det inte ens som ett alternativ med en sådan dag, samtidigt som man har en liten duracellkanin som kräver 100% uppmärksamhet i ens närhet.
Gjorde ett par tappra försök till helnyktra krogbesök innan graviditeten. Men jag tror att folk blir lite reserverade då någon annan har full koll på läget. För hur roligt är det att dagen efter få en detaljerad berättelse om sina eskapader kvällen före... Man kommer ju ihåg det man gör, resten har aldrig hänt:-)
Nej, jag är inte lille skutt!
När jag skulle åka hem efter passet sade tränaren: " Nu kommer du att sova gott inatt!". Jomenvisst.......
Babysång och broddgång
Jag och dottern var på babysången. Jag hade hoppats och trott att det var slut på övningar a` la flyga högt upp i luften nu när vi avancerat till fortsättningsgruppen. Men icke! Det blir ett rejält träningspass att svinga min lilla 10 kilos donna upp och ned och sida till sida med utsträckta armar. Så nu har lag lite träningsvärk inför kvällens mardrömspass med fotbollen. Precis som om det behövdes...
Varför kan det inte bara få vara några minusgrader! Jag är oändligt less på detta slaskväder. Dynghalt, trots att jag har köpt pensionärsbroddar...Jag bor ju för fasen i norrland!
Som man sår skördar man
Jag kan väl säga att, fast jag alltid har varit modeintresserad och läst tidningar som Elle från unga år, så har jag aldrig varit särskilt "märkesfixerad". Sedan kanske det kan tilläggas att min familj inte hade den ekonomi som det krävdes heller eftersom min mamma valde att vara hemma med barnen fram till skolåldern. Hur som helst så överlevde jag i mina Rocky jeans i en värld av 501:or.
Igår startade P.O.P´s rea och enligt ryktet hade folk hängt på låset redan en halv timme innan butiken öppnade och stått timtals i kö. Jag kan erkänna att jag strosade in där och handlade en tunika till mig själv, för att jag tyckte att den var snygg, samt att jag även handlat något plagg till min dotter där. Men jag tycker att det är obegripligt att det har skapats en sådan hysteri kring deras och andras märkeskläder för barn.
Jag kan inte se att det finns något som rättfärdigar de priser som dessa barnkläder har, i synnerhet då de massproduceras och går att få tag i på många ställen runt om i landet. Dessa kläder är varken, enligt mig, de snyggaste eller mest funktionsdugliga på marknaden,. Och "face it"., det är barn som ska ha dem. De ska kladda, hoppa i lera och bajsa i dem, varför då lägga ut en förmögenhet på kläder då det finns billgare och bättre?
Är det vår egen osäkerhet för att passa in som gör att vi för in denna märkesfixering redan i förskoleåldern. Hur lång tid tar det innan barnen ser att det finns några andra som inte har det de har utan kanske en bävernylonoverall från second hand? Hur beter man sig mot sådana udda typer?
Jag har svårt att se att en märkesmedvetenhet som överförs från oss föräldrar i så tidig ålder kan göra annat än eskalera. Så vi ska nog inte gnälla så mycket då våra kära tonåringar tjatar på oss om Acnejeans, Lindebergtröjor och Guccisolbrillor. Vi har själva skapat dessa märkesmonster, så nu är det bara att mata dem!
Men i min dröm så är våra barn självsäkrare än så, struntar i att lägga ut en förmögenhet för loggan och respekterar andra som saknar möjligheten att ens kunna välja.
Mycket action väntas framöver
Idag fick vi vår videokamera som vi beställt via Internet. Nu håller min kära sambo på att leka som värst. Såklart behövs det ingen instruktionsbok..
Jag ser fram emot framtida actionrullar såsom: Levina i sitt esse, mejar ned de få prydnadspryttlar som vi har uppställda med ett förnöjt flin på läpparna. Levina tar i och blåser som vargen i "de tre små grisarna" på min alldeles hemmalagade jordgubbstårta med prinsessljus, medan jag irrar runt med panikslagen blick och svettdroppar i pannan ute i periferin. Eller varför inte då Levina försöker tjuta "den blomstertid nu kommer" i sin blockflöjt så att håret reser sig på underarmarna och vi stolt (och tacksamt) applåderar denna prestation.
Slutnedladdat med filmer från nätet. Nu är det egenproduktion som gäller!
Vår nya dammsugare
Det är bara att inse
Det är ett stort projekt att spela fotboll numera. Först så måste jag kränga ned min underkropp i ett par s.k Thermobyxor av typ gummi. Dessa gör inte bara ett tappert försök att täcka min röv, de luktar även röv. Oavsett hur många gånger jag tvättar dem och dränker in dem i sköjlmedel luktagottigotti. Dessa gummibyxor innebär självklart att jag svettas kopiösa mängder om intäckta kroppsdelar. Det för med sig bieffekter såsom att jag måste hålla i mig i tvättstället då jag måste besöka "ladies room" för att inte halka av toasitsen. Som ni kan förstå känner man sig kissnödig bara man dragit på sig dem, i synnerhet nu då de tenderar till att ha "krympt"...
För att sedan överhuvudtaget kunna springa ett par steg måste jag dopa mig med lite bricanyl. Denna dos tycks ha stigit med åren, men det är nog inte så mycket en svårare astma jag har drabbats av som av en sämre fysisk status i allmnänhet. Nu känner jag att det är dags för tyngre grejor. Jag måste nog avancera upp ett snäpp på kortisonhalten om jag överhuvudtaget ska ha en chans att lämna omklädningsrummet. Eller så får jag helt enkelt inse mina begränsningar och tjacka en korv och hänga på läktaren istället.
Vad händer om man bara gör lite fel?
Min utbildning till socionom och mitt arbete med ungdomar som hamnat snett har lärt mig otroligt mycket om hur mycket som kan bli fel under barnets uppväxt och leda till stora problem i framtiden. Det är inte så svårt att förstå att detta skapat en viss vånda inför eget barnaalstrande. Kunskap är ibland en boja!
Min käre sambo har på sätt och vis varit lyckligt förskonad kring denna vetskap fram tills nu. Han har precis läst en bok om kärlekens roll och hur människan är unik i att ha en hjärna som fortsätter att utvecklas under våra första levnadsår, vilket självklart innebär att uppväxtmiljön i allmänhet och spädbarnsstadiet i synnerhet starkt präglar vilka vi blir. Med en viss skräck i rösten har han dragit exempel om diverse dysfunktionella föräldrar som skapat barn med mångfacetterade problem. Tyvärr är det många av dem som jag möter i mitt arbetsliv..
Men ingenstans står det vad som händer om man bara gör lite fel. Om man bestämmer sig för att dricka upp kaffet ibland innan man rusar mot sitt skrikande barn eller låter det gråta sig till sömns någon gång ibland för att man helt enkelt inte orkar.
Jag tror det är jag som händer. Jag är ett resultat av en kärleksfull förälder som verkade i ett ålderdomligt synsätt om att man minsann kunde skämma bort barnet med för mycket uppmärksamhet. Numera så vet vi självklart att ett barn inte kan få för mycket kärlek.!
nynnananinannananinanananina. Dagens boktips: Kärlekens roll av Sue Gerhardt (om du inte vill vara lyckligt ovetande)
Fräsch som en nyponros
Rött är en fin färg
Så tittade jag mig i spegeln igår och ser att det ser rätt så rött ut då ljuset faller på. Dåligt värre för mig eftersom det tenderar till att plocka fram allt annat rött i mitt ansikte, såsom plitor och finnar, till dagens ljus. Kasst! Jag ska väl vara glad för att det är den mörka årstiden ännu och hålla mig undan lampor fram tills detta är reglerat..
Passar bättre på Marcia CrossInte för att jag är särskilt politiskt insatt
Det finns för få vettiga ledare i världen idag. Innebär det att det finns för få vettiga människor också? Hur gick det annars till i USA?
I väntan på solen
Med snön vinande runt knutarna och i stort sett obefintligt dagsljus finner jag mig själv blekare än en blodfattig Nicole Kidman. Vad göra? Eftersom jag inte tillhör den skara människor med bedårande elfenbenshy så gäller det att fuska sig fram! Under mina obekymrade tonår var jag en trogen besökare på stadens solarier, vissa gånger med min lekamen insmord i kokosolja inköpt på "turkaffären". Jag var brun och fräsch året om. När jag så småningom började inse att det fanns en viss fara i detta beteende så tänkte jag att "jag får väl helt enkelt ta och b.u.s.a till det lite med sol på burk. Eller urk på burk.!
Jag gjorde ett fatalt nybörjarmisstag. På burken så stod det att resultatet skulle visa sig efter tre timmar. Jag smorde in mig och väntade. Tre timmar senare såg jag ut precis som tidigare så jag tänkte att det var väl för svagt för mig, så jag smorde in mig med en omgång till. Tre timmar senare hade fortfarande inget hänt. "Nä, nu jäklar! Jag får väl dra på ett lager till" Tänkte min inte alltför skarpa hjärna. Sedan gick jag och lade mig.
Dagen efter luktade jag inte bara gammal tennisboll, när mitt morgonansikte mötte spegeln återgavs ett kamouflagefärgat nylle av värsta sorten (jag hade uppenbarligen inte varit särskilt noggrann med kletandet). Detta gick på intet vis att skrubba bort förstås! Det blev en del kommentarer i skolan kan jag säga!
Jag har faktiskt b.u.s.a ´t därefter också, men aldrig varit nöjd med den unkna doften och de igentäppta porerna som kommer som ett brev på posten.
I dagsläget är det därför mest solpuder som upprätthåller min solbruna fasad. Tyvärr är denna metod inte heller riktigt att lita på då den delvis sitter fast på mössan som jag gått runt och svettats i. Jag befarar att jag ibland ser ut som min kompis som solade med hucklet lite för långt ned på pannan i Thailand. Inte heller håller min fasad om det skulle komma en skur sådär hipp som happ och återigen ge mig ett kamouflageface.
Men en upplyftande tanke är att nu går vi mot ljusare tider ute och mörkare tider för mitt nylle!
Hon är så fin med sitt solskensflin!
Hon är den största källan till glädje! Hur skön som helst när hon övar på konsonant och vokal samt höga C så att fönsterrutorna vibrerar. Det är skillnad på ordbajsande och ordbajsande!
Könskampen
På vår lilla tillställning under nyårsnatten roade vi oss med att spela det fantastiska spelet Könskampen. Där får killarna svara på s.k "tjejfrågor" och vice versa. Om man ska generalisera lite så handlade "tjejfrågorna" ofta om; matlagning, graviditet och barn, monarkin i diverse europeiska länder samt växter. "Killfrågorna" handlade om; bilmotorer, sport, militären samt diverse whiskey och konjaksfrågor. Såklart utbrister ett unisont "Meen, ni får så lätta frågor!" från vardera lag vid dylika spel, men nu var det bannemej berättigat! Till och med killarna höll med om att deras frågor var aningens banala.
Tydligen har jämställdheten utifrån de ställda frågorna bara verkat åt ett håll. Numera så lagar faktiskt killarna mat, är delaktiga i graviditeten och i barnets uppväxt, läser någon skvallertidning då och då samt är lika ointresserade som jag om växtriket. Vi tjejer har å andra sidan varit dåliga på att; ligga under huven ute i garaget eller läst diverse motorsporttidningar, lagt oss till minnes vars fotbolls VM spelades 1942, varit ute på fältet , eller deltagit i de sociala sammankomster som kallas för whiskeyprovning. Så, tjejerna förlorade helt enkelt könskampen, om så än bara med någon ynka poäng. Så nu gäller det att utveckla mina intressen inför nästa gång! Ska nog ta mig en "Virrepinne" och dyka ned i nyaste MotorbörsenJ
Jag blir ett monster!
Månader av sömnbrist börjar att ta ut sin rätt. Amningsuppåttjackhormonerna har för länga sedan övergett mig och jag börjar känna att jag nog skulle kunna avvara något av mina vitala organ om jag så bara fick sova en hel natt! Mina nätter ser idag ut så här: 80% spenderas i ryggläge med min lilla kamin till dotter tätt fastklistrad vid bröstet på någon sida. Svettigt värre och liggsårsvarning! Resterande 20%av natten ligger jag som en ostkrok runt henne då hon upptar större delen (faktiskt!) av min 80 cm halva av dubbelsängen. Detta gör att jag inte alltid är mitt allra fördelaktigaste jag nattetid. Så vaknar min käre sambo inte av vår dotters gnyende så är det av mina uppgivna suckar!
Vad är det som går och går..
Jag tackar modeoraklet för att klänningar fortfarande är på tapeten och att strumpbyxor är elastiska! Tyvärr så är kombinationen strumpbyxor och långa promenader ingen höjdare. Jag vet inte om jag gör felaktiga skoval, har tagit på mig strupbyxorna bak och fram (om det nu är möjligt) eller om jag helt enkelt har en säregen gångstil. Klart är i varje fall att jag med jämna mellanrum får dra till dem mellan benen där de har hasat ned vilket ger ett märkligt intryck för omvärlden kan jag tänka.
Hur som helst, nytt år nya möjligheter! Jag sätter mitt hopp till myten att man, så länge man ammar, samlar på sig reservfett på rumpa och höfter. Så innan jag ska hoppa in i min sagobrudklänning till sommaren hoppas jag på en date med jeanshyllan igen!
Vad gör alla dumma människor om dagarna?
Eftersom jag i dagsläget befinner mig på hemmaplan dagstid och försöker att roa mitt lilla energiknippe till dotter ,står TV:n allt som oftast på i bakgrunden.
Det har visat sig att vilken kanal som än står påslagen visar, om man inte passar TV:n noggrant, något av dessa s.k ordlekstävlingar. Trots att jag bara kastat ett slött öga på dessa program innan jag masat mig fram till TV dosan och bytt har jag lyckats komma fram till följande: 1) Detta är en tävling där även lobotomerade och senildementa kan delta ( om de lyckas komma ihåg svaret tillräckligt länge vill säga). 2) Något värre än programledarnas orala diarré om allt eller inget har sällan skådats.
Ett scénario ur programmet. Den käcka programledaren uppmanar alla att ringa in och svara på frågan: "Vilket ord gömmer sig bakom dessa bokstäver: SPA*BÖSSA.?" För att vi tittare ska ha någon chans att svara på frågan överhuvudtaget ger hon oss lite hjälp på traven genom ledtråden "Man kan stoppa sina sparpengar i den". Den första som ringer in är Elsa. Programledaren: " Hej Elsa, har inte vi pratats vid tidigare?" Elsa: " Kanske..jag vet inte riktigt.." Programledaren: " Så har du svaret på frågan?" Elsa: " Nej nu har jag glömt bort ordet." Programledaren: " Vad synd, du får ringa in igen om du kommer på det!" Blablablabla. Nästa person som ringer in svarar Spakbössa trots att en tidigare person ring in och felaktigt gissat på detta. Så fortsätter programmet i all evighet..
Jag förstår inte hur det är möjligt att dessa program går runt, är det samma personer som tittar på alla program parallellt? Har någon blivit rik eller åtminstone gått plusminusnoll på att delta? Eller har jag helt enkelt för höga krav på underhållningsprogram och för långt till TV dosan?
Välkommen till min nya blogg!
Jag är: 27 år, mamma till en halvårig liten tös, sambo (i sommar med titeln fru), oreligiös, modetidnings- och numera föräldratidningsgalen, en mästare i köket, den allvetande storasystern, envis som synden och ambivalent.
Jag har: svårt att sätta punkt och komma, bred rumpa ( visade sig dock inte vara någon fördel vid barnafödandet), tämligen dålig syn ( blir dock brädad av min sambo som är om möjligt ännu blindare), bra jobb men pissig lön och norrlands största sminkförråd.
Så, det var kort om mig. Hoppas att du i mina framtida funderingar om världen i övrigt kan åtnjuta någon form av stimulans!
