Fröken blindstyre

Åkte iväg på en träningsmatch i morse med en inre förhoppning om att få spela så lite som möjligt. I normala fall så är det nog tungt att hänga på de många yngre (ja, i vissa fall hälften så gamla..) förmågorna i laget. Efter ett gäng missade träningar och en dos magsjuka känns det närmare att ringa och beställa färdtjänst än att springa likt en dåre efter en boll...
Och min önskan infriades! Efter ca 15 spelade minuter crashlandade jag i en praktvurpa på gruset. Det gjorde vidrigt ont och tankarna som rusade i mitt huvud var: "Vem ska vara hemma med Levina nu när jag måste hoppa runt på kryckor? Måste Staffan vara pappaledig och jag sjukskriven slutar det med en personlig konkurs istället för ett bröllop i sommar!" Jag är en hejare på katastroftankar och har nog råkat ut för de flesta och värsta olyckor som kan tänkas i mitt ostilla sinne.... Som tur är var det bara en stukning. Så nu sitter jag med en fotknöl a´la tennisboll och inser att formen inte kommer att förbättras inom den närmaste framtiden heller...

Eftersom det verkar vara min dag idag då det gäller att önska saker så slår jag till och önskar mig fred på jorden. Jag återkommer efter nyhetsmorgon i morgon bitti om resultatet!