Pssst, pssst...
En sak som har slagit mig när man börjar känna sig lite krasslig såhär är att då smörjs det flitigt med läppsmörj och inhaleras nässpray ( nåja, nässprayen har varit min bästa kompis de senaste månaderna) för min del. Under mina 8 år tillsammans med Staffan har jag däremot ALDRIG varit med om att han använt sig av något av dem! Hur är det möjligt? (Att överleva utan nässpray känns inte som ett alternativ att ens överväga....) Däremot är det stor åtgång på alvedon när maken börjar känna sig lite småhängig, medan jag inte besöker medicinskåpet särskilt ofta...
Eftersom vi hade barnvakt i helgen och ingen bebis behagade anlända så impulshandlade vi 2 biljetter till showen "ljust och fräscht". Showen var rolig, träffande och avslutningen pampig, sedan var det bara hem och lägga sig medan kompisarna vallfärdade mot krogen. Men man missar inte så mycket där nuförtiden efter vad jag har hört...
Vickan hann före..
Det måste vara något mygel i buskarna! Hur kunde Vickan klämma fram sin sessa innan mig? Hon skulle ju inte ha förrän mars sas det, det är ju åtminstone två dagar efter mig... Min gravidpolare Jenny är också lite missnöjd eftersom hon skulle ha haft för över en vecka sedan...
Jag får väl helt enkelt fortsätta att kolhydratladda då ( och förtränga Olga Rönnbergs ord om semlans fem minuter i munnen men desto längre tid på röven)...
Hur är det möjligt?
Började min första dag som lyxhustru ( eller var det lågavlönad hemmamorsa) med att ta tag i lite ångestsysslor som jag tänkt göra någongång ( när jag får tid och absolut inte har något annat att göra, inte ens se " våra bästa år"). Jag började med att rensa ur alla handväskor jag haft slängda i min klädkammare. Jag hittade då i runda slängar 30 läppglans/läppsmörj, 25 pennor och 100 tamponger ungefär... Märkligt att jag går runt med nariga och omålade läppar mest hela tiden med den arsenalen...
Jag har sedan lagat en massa kläder som legat och skrotat och dessutom skrivit en lista med alla maträtter som jag kan laga och vill ätas ( nåja, de flesta av dem i varje fall) av samtliga familjemedlemmar. Åh, så bra! Nu kan jag med harmoni i hjärtat gå och lägga mig och sussa som en liten prinsessa ( moahaha) och vara redo för nedsläpp...
Hejdå kontoret, vi ses nästa år....
Idag var sista dagen med kollegorna på UC och i kontorsstolen. Känns lite vemodigt i och med att det kommer att ske stora förändringar under min frånvaro och man vet inte vad man kommer tillbaka till riktigt…
Nu när jag har rensat ut mina pinaler så hittade jag ett papper med mitt handavtryck där ungdomar som jag hade i ungdomsgrupp 2006 hade fått skriva positiva egenskaper om mig ( alla fick göra det så det handlade inte om att egoboosta mig själv). Där stod bland annat ”modefreak” ( är det något positivt?). Det var nästan så att man ville slänga ur sig ett rungande "moahaha" när jag summerade den senaste tidens (eller kanske årens) förfall nu är jag hasar fram i mjukisbyxor, kuomaskor (de enda som fötterna får plats i) osminkad med en tofs på huvudet… Kanske ska man tänka att vi är så trygga med varandra här på jobbet att vi helt enkelt bara kan vara oss själva... Det har även hänt att någon på kontoret hasat runt i långkalsonger (känn dig inte träffad Åse) när det varit lugnt på besöksfronten…
För övrigt så känner min kropp sig rätt färdig med denna graviditet. Fötterna (som jag som tur är inte ser särskilt ofta) verkar ha fått en elefantinjektion och får nu endast plats i dessa kuomaskor (som liknar snowjoggings, de är definitivt inte lika söta i stl. 40 som i 24…) och vissa andra kroppsdelar ska vi nog inte prata om…
Veckans kass(e)
Som sagt, igår anlände de två kassarna (recepten redan i torsdags). Jag kunde snabbt konstantera att portionerna inte skulle bli stora, så eventuell matlåda skulle nog vara att glömma om inte kidsen bojkottade rätten totalt. En "halv" falukorv ( är inte falukorv halvfabrikat?) räcker inte långt i denna familj...
Staffan fick idag kocka ihop den första rätten på menyn: kycklingomelett. Den innehöll kyckling, lök, potatis, ägg, tomater och chevre och skulle enbart saltas. Den smakade inte så mycket mer än så heller och tog definitivt inte bara 30 minuter att tillreda....Jag såg en annan rätt som skulle vara i ugnen i 30 minuter och tycker väl inte att det stämmer så bra överens med beskrivningen då, eller? Jag är helt enkelt inte så nöjd utan sade upp tjänsten efter de två veckor som jag har betalat för.
Själv är bäste dräng i det här fallet skulle jag tro och min lösning får helt enkelt bli bättre planering och en djupdykning bland gamla favoriter. Staffan är nog rätt tacksam för det då han kände sig lätt besvärad över kassens existens i vårt hem....
Man lär så länge man lever
Nu när jag har lagt 32 år bakom sig så kan man konstantera vissa saker:
- Det är oerhört trevligt att ha en familj som smyger upp i ottan (vissa av dem fortfarande sovande), förbereder oboy och mackor och sedan kommer skrålande med varierande textkorrekthet ”ja må hon leva” strålande som solar med var sitt konstverk att överlämna.
- Jag kan lätt räkna ut hur mycket mitt hår växer på en månad numera genom att avläsa den gråa utväxten. Jag måste även sluta att plocka dessa grå strån med pincett om jag inte vill bli av med halva kalufsen inom en snar framtid alternativt ha en grå stubb i en resterande hockeyfrilla….
- Tidsbrist och den med åren (med barn) kraftigt minskade överkän
sligheten har gjort att jag klarar av att äta leverpastejmacka och torka bajsrumpa samtidigt. Det hade jag aldrig kunnat tro….
- Jag är ekonomiskt utvecklingsstörd. …
Uppdatering
Är du en EU?
- De dyker ofta upp vid 13- tiden på sin arbetsplats lätt svettiga med påsar i händerna efter lunchens ärenderunda.
- De umgås gärna med andra EU´s och är därmed ivriga påhejare av varandras utlopp för störningen.
- Deras tänkande baseras på att det är bättre att ta kostnaden nu än senare. Sakerna kommer säkert att komma till användning i framtiden… av någon…
- Begrepp som ”halva rea priset”, ”öppet köp” eller ”ta 2 betala för 1” fungerar som katalysator för att utlösa störningen, som nästan kan beskrivas som ett rus.
- Personerna kan vara svåra att nå (både mentalt och via telefon) när de befinner sig på Outlets eller i butiker såsom Rusta eller Dollarstore.
Det finns många fallbeskrivningar att nämna på denna störning, men jag behåller dessa för mig själv med anledning av skydd för de inblandades integritet….
Working...to 75...
Måste se till att behålla Reinfeldt på tronen så att jag har en möjlighet att jobba tills jag blir 75! Tänk vad mycket lajbans jag kan ha på hemmet med mina feta pension då: Beställa hem alla TV- kanaler som finns i hela universum, köpa en riktigt fräsig och fullt utrustad rullstol, ha en pedikyrist som kommer en gång i veckan med motorsågen för att fixa tånaglarna och sist men inte minst en ung och viril gigolo ( jaja, men Staffan har ju hunnit bli 81bast då...)!
Nämen hej igen!
Det var ett tag sedan jag lämnade några väl valda ord i den här bloggen. Någonstans hade jag blivit mättad på det här med bloggandet, upplevde att jag inte hade så mycket att komma med förutom upprepningar av ekorrhjulet man ibland befinner sig i…När jag hade läst alla bloggar som jag själv var intresserad av fanns ingen kraft och energi att skriva i min egen..
Men nu känner jag mig lite sugen på att återuppta detta forum för självutlämnande. Sedan har det hunnit hända lite saker sedan sist också…
Lagom till att jag och Perelli hade kommit överens om att detta kanske inte skulle bli en sommar som man skulle behöva gömma sig i vassen och jag kände mig nöjd över att ha rensat och sålt bort en massa bebispryttlar som upptog vårt förråd började jag ana lite ugglor i mossen….Innan midsommar blev vi varse om att en ny liten Lindahl låg på jäsning.
När graviditeten var ett faktum så gjorde jag en överenskommelse med mig själv att jag denna gång skulle hålla mig i god form och endast belasta min kropp med de nödvändiga kilona. Jag vet inte om någon del av mig höll ena handen bakom ryggen med korsade fingrar, men mystiskt nog så har kilona liksom bara hoppat på mig med en vildsint fart… Jag har liksom tänkt att ”ämnesomsättningen ökar med 25% under graviditeten och det borde väl innebära att en liten (?) chokladbit är heelt okej” Tyvärr har jag insett att jag inte tagit i beaktande att jag i stort sett bara sitter på rumpan hela dagen och därmed minskar min tidigare ämnesomsättning rätt rejält…..Så en liten (och dummare) del av hjärnan hoppas på att bebisen är stor och på så vis förklarar detta angrepp medan en annan (lite smartare) hoppas att så inte är fallet (av skäl som inte behöver förklaras närmare….)
Imorgon ska jag in och göra ett tillväxt- UL som kan ge oss ett litet hum i varje fall…
I våras var äntligen muffinmidjan Men snart var jag tillbaka i barbaformat
borta..... igen....
