Den här mobilen alltså..
När den väl kan publicera en bild kan den inte hejda sig...
Because I'm worth it ( jodå minsann)
Jag har blivit väldigt bra på att unna mig själv saker på sista tiden. Igår gjorde jag en impulsstatstur med Ninja då jag under morgonen öppnat Levinas byxlåda och insett att hon har svårt för att tränga in sig i de gamla paltorna som är 2 nr för små ( efter att enbart velat ha strumpbyxor och klänning i ett år tycks hon ha insett att strumpbyxor är ett straff att ha på sig..) och förrådet var i behov av uppdatering...
Det är alltid dumt att börja med ett besök hos syster på Gina Tricot. Men det är ju bra mycket roligare att handla kläder numera då de sitter snäppet bättre än tidigare. Så i vår ska jag gå klädd i militärgrön skjorta ( såsom många andra kan jag tänka mig..) eller en slinkigare skjortblus. Detta blir förstås när jag hoppar ur mjukisbrallorna den första april.
Efter lite snabb byxshopping på rean till Levina med en missnöjd Ninja hängandes på ena armen och den andra armen rattandes en tung och otymplig vagn gjorde jag ett avslutande stopp på Eurosko. Där hittade jag vad jag sökte ( uppenbarligen), ett par gåvänliga stövletter/ boots och ett par " uggs" på 70% rea på herravdelningen. Det är bra att ha stora fötter ibland samt att uggs inte verkar vara så eftertraktade av den manliga befolkningen. Där gick Brandos miste om någon tusenlapp minsann efter deras märkliga beteende med att först ha 50%, sedan 10% sedan 49% och slutligen ordinarie pris på samma skor inom loppet av några dagar...
Jag är så (o)modern...
Jag måste som det verkar köpa en ny telefon. Inte för att den jag har inte fungerar för sina huvuduppgifter, dvs ringa och ta emot samtal, skicka meddelanden, läsa mail, gå in på facebook och ta en och annan suddig bild. Den har tydligen blivit för omodern med sina ringa 2,5 år på nacken. Nyss var man hippast med sin nya Iphone, men inte nu längre minsann... Så fort jag försöker ladda hem någon ny app eller uppdatera de jag redan har så att de ska fungera får jag upp meddelandet " Denna app kräver en IOS4,3" ( ungefär), vilket är en omskrivning för " Du kan inte ladda ned denna app till din gamla härktelefon, gå och köp en ny!". Så nu funderar jag faktiskt på det trots att det tar emot att byta ut gamla Bettan ( och medverka till detta slit och släng sammhälle). För att det ska kännas lite bättre försöker jag övertala min mamma om att ta över den ( hennes telefon är från dinosariernas tid ungefär) och hon vet inte hur man använder kontakter när man ringer ( hon memorerar alla nummer i huvudet) samt hur man läser eller skickar sms. Där kan nog Bettan leva ett tag till då det inte är något som sliter så hemskt mycket på batteriet, att ringa och svara, vilket mina aktiviteter verkar göra...
Det är därför det är lite fattigt med bilder här också, eftersom telefonen ( appen) ibland får för sig att jag inte får använda mig av mina egna bilder på min blogg...
Hur man håller sig sysselsatt som trebarnsmor
Då gör man i ordning frukost, serverar frukost, sanerar frukost. När man är klar förbereder man lunch, serverar lunch och sanerar efter lunch ( samtidigt som man tänker att man aldrig ska servera ris igen). Sedan börjar funderingarna kring middagen. Öppnar frysen och hoppas att inspirationen ska infinna sig och skimra som ett ljus över de frusna köttstyckena, men icke. Stänger frysen för att fundera lite till medan man förbereder, serverar och sanerar melliset. Kommer fram till att det får bli något snabbt och enkelt ( typ spenatsoppa) vilket leder till ett unisont blää från soffhörnan. Efter middagen funderar man på hur besvärligt det egentligen är att ha en minigris som kan sanera efter minigrisarna vid matbordet. En kvart efter middagen serverats utbrister den ena " jag vill äta något" , och snart är det dags för kvällsmaten. Själv har man tur om man hinner peta i sig något på stående fot mellan varven....
Lagt barn ligger...inte...
Nuförtiden känns det som om hela kvällarna går åt till att lägga barn. Det är i stort sett omöjligt att lägga alla 3 samtidigt och när man lagt den ena vaknar den andra och man får börja om...Jag har inte utvecklat en tillräckligt bra smygteknik ännu verkar det somm, trots att jag försiktigt försöker att rulla ur sängen kroppsdel för kroppsdel ( detta var inte det lättaste under tiden som höggravid) så stoppas jag av "mamma, vad gör du?" och man får snällt försöka placera sin lekamen i en oskön låtsas sova ställning igen ( förutom när man inte låtsas längre utan somnar själv av ren utmattning).
Sex laxar istället för hårvax
Min minsta brutta äter väldigt lite mat ( till skillnad från min största matälskare). Hon äter på sin höjd en halv burk ( japp, här serveras det burkmat efter att jag har tillverkat ett och annat hopkok som ligger och ruttnar inne i frysen då ingen vill ta sig an det..) och då dessvärre något med fisk. Fisk är jättebra och hälsosamt men det luktar inte rosenblad när man får det i håret, på kläderna, i halva köket och sedan en tredjedel av skeden in i Ninjas mun... Man måste vara på alerten för att mata en bebis som är en korsning mellan en bläckfisk och Houdini ( inget bälte kan hålla denna kropp på plats). Dessutom har hon nu insett det stora nöjet i att slänga ned allt på golvet med ett tillfredsställt leende....
Ikväll ska jag ut och äta 5-rätters på The Meatingroom. För att undvika ev fläckar från mat eller andra kroppsvätskor på kläderna får man helt enkelt gå utan ( nästan) efter duschen och sedan hastigt slänga på sig dem ( förhoppningsvis med rätt sida utåt) fem minuter innan avfärd. Då kanske man klarar sig ;-)...
Supermorsorna
Är det någon fler än jag som har noterat småbarnsmorsornas "reclaim of your (old) body". Det bootcampas, tabatas och bränns fläsk hej vilt till höger och vänster och vi pushar och inspirerar varandra måste jag säga. Ju fler barn desto hårdare krav har man på sig själv att komma i sitt livs form ( även om man inte stuckit näsan innanför några gymdörrar tidigare). Skitbra! Kanske inte att ha för höga krav på sig själv, men att vi inspirerar varandra till att göra något positivt för vår hälsa. För min egen del kan jag säga att jag i dagsläget äger mer muskler än jag gjort någongång tidigare i mitt liv. Muskler som jag behöver för att orka med det liv jag lever. Träningen ger mig endorfiner som jag inte skulle klara mig utan och får mig att hålla huvudet ovanför vattenytan mitt bland all sömnbrist och syskontjafs som är min vardag just nu...
Jag gjorde en liten viktresa på 25 kilo uppåt, nu har jag rest tillbaka ( trots att jag var nära att ge upp hoppet där ett tag). Mitt dagliga intag av mat- och bakbloggar har istället börjat att ersättas av tränings- och hälsobloggar. Sedan gäller det självklart att vara realistisk, många som skriver har antingen inga barn eller har träningen som jobb, men det är trevligt att få lite inspiration :-).
End of batteries
Som befarat blev det en mardrömsnatt ( utan mardrömmar då eftersom då måste man ju ha sovit..). Så då gäller det att göra det bästa av dagen för att överleva den. Startade med en energigivande frukost och slötittande i Fitness för inspiration, sedan gnugga in sig i lite dyr antirynkkräm och lite nagellack på tassarna så att de är lite pimpade då de ska plocka undan efter den minsta bläckfiskungen...
Igår när jag skulle gå in på Brandos och beställa skor ( vilket tagit lite tid på grund av min egen stora obeslutsamhet samt min makes, som skulle sova på vilka han skulle beställa i ett par nätter) upptäckte jag att de HÖJT priserna igen från 50% till 10% rabatt! Det blir således inga skor därifrån denna gång när de gick ifrån att kosta 1299:- till 2199:-....
Hmm, så här i dagsljus ser jag att det ser ut som om min manikyr utförts av två vänsterhänder...
Återladdad
Inatt fick vi njuta av lite mer sömn än vanligt eftersom vår minsta var utlånad och vi själva inte socialiserade oss som annars vid barnvaktssammanhang ( hade ju de två äldre avkommorna hemma också) utan kröp till kojs i vettig tid. Man känner sig liksom lite pånyttfödd idag, men jag fattar att jag imorgonbitti inte kommer att känna mig så "upp och studsa pigg"....
Jag är ingen riktig sockertorsk sådär. Jag kommer undan Karamellkungens lockande lådor utan problem. MEN Hemmakvälls godissortiment är liksom något alldeles extra. Ska man inte äta godis ska man inte gå in där....Då jag har inte förlagt mig med några förbud så jag var den som gick ut med störst karrapåse ( vi köpte en var alla i familjen, utom Ninja förstås..) och den tryckte jag flitigt i mig under vägen upp till Leos lekland. Tur att jag rev av ett benpass innan så några av godisbitarna hade täckning...
På väg hem stannade vi och åt gudomlig sushi på Sagami. Nu verkar ju alla sushisäljare ha slagit igen här i Ö-vik och mina ständiga ambitioner att göra egna stannar alltid på planeringsstadiet så att säga. Levina åt 8 bitar, misosoppa och friterad kyckling. Hon gillar sushi hon.
Gäsp..
Herregud, kan inte förstå hur jag någonsin kunde klaga på att jag var trött innan jag fick barn. Jag kunde gå och lägga mig när jag ville ( med lite planering) och sova ostört. Eller just ja, jag arbetade ju på ett behandlingshem för ungdomar med sovande jour och tonåringar som tyckte att det var lajbans att hitta på otyg nattetid, men annars så... Allt jag vill är att få sova ostört och fridfullt just nu. När de andra sover fridfullt ligger jag och är hungrig, går upp och äter något, går ned och funderar på huruvida jag ska prova på att göra sashimi i helgen, hur jag ska lägga upp ett benpass på gymet ifall min kommande träningsvärk sätter stopp för det inbokade lunchpasset och.. Hinner inte riktigt fundera färdigt innan Ninja vaknar och det blir välling och buffning och hoppsan, där var kl. 04....
Som tur är hade jag en mysig frukostdejt med några fellow homemummies igår. En hälsosam och förhoppningsvis energigivande frukost ( som även blev lunch för min del) vilket gjorde att jag tog mig igenom dagen för att sedan knäcka mig själv med några dropsets på gymet...
Konsten att hålla sig sysselsatt
Sådana här dagar gäller det att hålla sig sysselsatt inomhus. Öppna förskolan tycker uppenbarligen att det fortfarande är jullov så då får man själv stå för underhållningen. Efter ett TV- spelsmaraton på förmiddagen så blev det dags att göra lite chokladbollar. Jag gjorde en rawfoodvariant och barnen de ordinära med rosa och grönt pärlsocker. Milian åt sedvanligt upp det mesta av smeten medan Ninja höll sig sysselsatt i plastbunkelådan. Sedan håller jag mig sysselsatt med att städa undan det kaos som skapats av detta bolltrillande....
Cybershopping
Har precis lagt in en stororder på antirynkprodukter av det dyrare slaget ( dvs inte inhandlade på Rusta såsom jag brukar). Det ska vara så mycket hokuspokus i dessa krämer ( Neostrata) så antingen så gör den underverk eller så blir jag skinnflådd....Nu har kriget börjat på riktigt! Hade kanske varit bättre att kunna köpa sömn på tub ( inbillar mig att det är bristen på denna vara som ligger bakom de flesta fårorna..), men jag hoppas att detta är det näst bästa då.
Det blir mer och mer nätshopping här hemma. Jag har liksom aldrig tid att bege mig in till stan ( utan barn för att slippa bli lätt sinnessjuk på kuppen). Det finns ju så fantastiskt mycket att välja bland bara, och så måste jag läsa recensioner om alltting. Tar himla lång tid....Jobbigt när inkorgen raderas på grund av min ambivalens och jag måste börja om...
Borat på TV. Han är galen! Galen och lite äcklig ( på tal om min låga humor...) men rolig som tusan!
Köpa tid
Alla småbarnsföräldrar ( nu gereraliserar jag vilt) vet nog att det här med att köpa sig tid/ lugn och ro oftast kostar mer än det smakar...Det kan handla om en utrullad och söndersliten toarulle i utbyte mot att man hinner lägga på sig ansiktet framför spegeln. Utlovandet av något sött eller ett ägg med skräpleksak i utbyte mot lite mathandlingsfrid, en eller flera utrivna kökslådor i utbyte mot tid för matlagning osv.. osv.. Det är lite som att kissa på sig när det är kallt ute, skönt ett tag men sedan inte så trevligt.... Idag blev det en sönderriven ÖA i utbyte mot en välbehövlig dusch ( var väl ungefär vad denna journalistiska härdsmälta behövde i och för sig).
Master of disaster in action!
Jag vet inte jag...
När jag var hos frisören i Thailand så utbrast hon på britthai " you are so daaark, you must goo lighteer! Eftersom hon faktiskt arbetat i London hos Tony & Guy, så litade jag på hennes ord och blev faktiskt rätt nöjd när jag vant mig lite. Efter gårdagens påfyllnad av den rekommenderade färgen cappuchino ( från tidigare väldigt svart kaffe), så känner jag mig lite tveksam. Jag har ju fortfarande en rejäl utväxt ( även om de grå är kamouflerade), och Staffan säger att det ser ut som utskitet äppelmos ( gick inte riktigt hem där alltså..). Kanske barnen är nöjda nu i varje fall ;-)... Får se hur det blir med äppelmoset dock....
Ändrat perspektiv
Saker som man är tacksam över numera men inte uppskattade lika mycket i yngre dagar:
- Träningsvärk! Oh yes, jag har värk alltså har jag muskler att ha ont i...
- När kassörskor och dörrvakter ber om leg.
- Att min mamma gillar att städa....
- Att jag bor i Ö-vik och inte har så långt till nära och kära ( även sk. barnvakter..).
- Att det bara är jul en gång om året och att det är långt kvar till nästa...
- Att man bara fyller år en gång per år ( kunde fått vara ännu mer sällan faktiskt).
- Att jag har tjockt och lockigt hår. Det var inte lika kul när jag växte upp på den pre-plattångiga tiden och hade kort pottfrisyr...
- Mina yngre systrar ( eftersom jag numera får följa med dem på partaj som utsliten småbarnsmorsa istället för att jaga rätt på dem i garderober vid "pojkar på rummet " tillfällen)
.Numera stor lilla syster och framtida barnvakt :-)
Ett litet ord som kan betyda så mycket!
Ordet jag pratar om är:....Bajskorv.... Jag har en 3,5 åring inne i den berömda kiss och bajsåldern, jag har även en 5,5 åring som inte tycks ha så bråttom att lämna den nämnda åldern. Detta innebär mycket kiss, bajs och prutt prat. För en person som lämnat denna ålder för ett gäng antal år sedan ( vill egentligen inte tänka på hur länge sedan det var...) så framstår denna fixering vid dessa ord som oförklarlig. Nu hävdar dock Staffan att jag har en del av detta kvar eftersom jag skrattar åt låghumor såsom Sune, Sällskapsresan och Dum och Dummare...
I lördags när vi var i Skule och åkte slalom så skrattade Milian så att han höll på att ramla ur liften när han sa: "Mamma, du är en bajskorv" , upprepat en sisådär 6 gånger innan vi nått toppen. Jag får hoppas att bajskorv har många positiva innebörder som jag har svårt att själv tolka in...
Vilken sömnmetod använder ni?
Vår ser ut så här: Hitta ett ställe där du får plats i sängen ( måste verkligen bli smalare om jag ska få plats i framtiden när barnen blir allt större). När du hittat en ledig lucka så blunda så snabbt som möjligt och låt bli att tänka på: Vad du ska laga för mat resten av veckan ( oj, vad hungrig man blev helt plötsligt, nej, inte tänka på det...), vad du ska träna resten av veckan, vilka skor du ska köpa ifrån Brandos, vad barnen egentligen har för kläder på dagis osv...Kanske hinner du se skymten av John Blund innan någon vill äta, har drömt en mardröm, kräks, sparkar dig i ryggen eller du själv helt enkelt måste besöka damernas...Summa sömn når inte rekommenderad nivå helt enkelt...
Återuppstånden för evigt eller bara en dödsryckning??
Hmm, man skulle tro att den förkylning jag skrev om sist ( i april...) verkligen däckade oss här hemma. Men som några kanske sett så lever jag faktiskt. Det blir så konstigt när man inte skriver på ett tag (av olika anledningar), just då kände jag väl att jag inte hade så mycket att komma med och sedan har det liksom gått så lång tid att det inte känns lönt...Just nu känner jag mig lite skrivsugen. Får väl se hur länge det varar :-)....
Sedan sist så har jag:
Tränat och tränat och tränat känns det som, men mina graviditetskilon är nu borta!! Wihoo!!!
Varit i en månad i Thailand och levt familjeliv i värmen i stället för i ett mörkt och kallt novembersverige..
Blivit lite blondare, det är snällare mot min gråa utväxt ( som kanske ryker ikväll för denna månad).
Insett att min bebis helt plötsligt går....
Mja, i övrigt är det väl inte så mycket nytt under solen...
