snipp snapp snut, så var julen slut...
O well, julen är över. Men ännu gör den sig påmind av julbjäfset som känns rätt trist just nu och all julmat/julfika/julgodis som har anslamlat sig på min redan uttöjda kropp....Mina förhoppningar om alla underbara långpromenader och utevistelse under långledigheten har grusats av att bacilluskerna återigen har intagit min kropp och och därmed återigen gjort mig beroende av Otrivin....
Julaftonen firades med alla våra familjer. Hur lyxigt kändes inte det, att slippa åka som en skållad råtta mellan hus och hem denna dag och trycka i sig allt som bjöds på varje ställe för att inte såra någon...
Levina, som i början var rädd för tomtarna på jul, gjorde en kovändning och ville snart kramas, pussas och sitta i knä på herr tomte. Kanske berodde detta på att hon listigt nog kände igen tomtens pjucks, eftersom hon pekade på dem och utbrast "pappa"....
Snart stundar slutet för 2008. Detta kommer för vår del att firas på hemmaplan i goda (och även fler gravida) vänners lag. Mitt tredje pommacnyår på raken! Men då kommer jag förhoppningsvis (eller oturligtvis) ihåg mina nyårslöften:-)
Vad gör bjäfset när ingen ser på egentligen?
I lördags var vi på julfest. Andra julfesten på rad för Staffans del, så han var lite mör och tämligen mätt på julmat.. Hur som helst så skulle man ju försöka att piffa till sig lite, det är inte så många tillfällen man har tid och anledning till extra piff. Jag hade tänkt att hänga på mig lite juveler för en gångs skull, eller juveler och juveler, det är billigt bjäfs ifrån HM...
Men vad hade hänt? Halsbanden verkar ha haft massorgie i halsbandslådan och alla hade parat sig med alla flera gånger om. Hur har det gått till? De har ju bara legat där....
Till sist fick jag klippa upp ett halsband och knyta ihop det igen. Men det finns fortfarande en hel hög kvar som jag ska ta itu med någon gång när jag har jättemycket tid över och absolut ingenting annat vettigt att göra. Det blir väl till pension då med andra ord. Om jag inte kan få min lillasyster att förbarma sig med sina småfingrar:-)
Vi skulle ha med oss varsin julklapp till julfesten. Jag var in på Rusta (oh yes!!) och handlade en kvast med leopardmönster och en chokladreceptbok. Väl på julfesten skulle vi ha rimstuga. Staffan som slagit in kvasten som den var skrev "Det här är en sop, det ser ju allihop!", inga överraskningar där inte:-) Jag skrev lite finurligt "Kvinnor gillar denna ingrediens, i synnerhet när de har mens. Det finns många sätt att göra en rätt, och med denna blir det lätt som en plätt". Den hamnade sedan hos rätt person också!
Jag har hunnit med min helgplanering med städ, rensning, julhandling, julbak och klappinslagning. Hallelulja!!
Snart kan jag slappna av.....
Gröt i hjärnan...
Ofta får dessa kuvert ligga oöppnade i någon månad (tills den dagen då jag inbillar mig att jag ska känna motivation att ta itu med dem), sedan öppnar jag dem, gråter en skvätt, och slänger dem i pappersåtervinningen.
Men igår tänkte jag att nu jäklar, man kanske ska ta och vara lite mer aktiv så att det finns någon chans att man får leva på något annat än havregrynsgröt på ålderns höst. Men jag har insett att jag behöver lite hjälp. Staffan är i princip lika okunnig/ointresserad av detta som jag själ , så jag får vända mig någon annanstans helt enkelt....
Nu har jag gjort en plan för hur jag ska lägga upp alla måsten inför julen. Det känns lite bättre..... Hoppas tomten ser och belönar mina ansträngningar:-)
Manicpanic...
Jag har lyckats vara utan Otrvin sedan i onsdags. Helt otroligt! Jag känner mig som en ny människa! I varje fall mina näsborrar.....
Jag känner en viss julpanik att rodda ihop allting innan dopparedagen. Jag har ännu inte handlat julklapparna färdigt, slagit in endaste en av de redan köpta, julstädat, julbakat mm mm. Ja, listan kan göras lång.......
Men imorgon är det julbord på jobbet. Det är inte ofta vi blir bortskämda med något sådant inom den offentliga sektorn. Annat är det för Staffan som brukar hinna äta sig less varje år, hade han haft mina gener hade han varit en liten julegris....
Nej, nu måste jag stressa ut på stan för lite panikshopping!!
Så skönt!
Det finns olika typer av kategorier som är ute i min åldersklass har jag förstått.
En av dessa är "playern", som kör mycket dopp i grytan året om och lägger benen på ryggen om dejterna föreslås pågå även under dagtid.
Den andra kategorin är den nydumpade singelkillen ( jag har en teori om att det är få killar som väljer att avsluta ett förhållande om de inte redan har hittat ett nytt kärleksföremål att gå vidare till). En relation med denna kille innebär förmodligen att hans ex. lurar i hans bakhuvud samt att han har en sårad självkänsla, stor självömkan och en misstänksamhet mot det kvinnliga släktet...
En tredje kategori är killen som faktiskt har ett förhållande, men som ändå föreslår att man ska gå och hångla lite på sidan om. Kommentarer överflödiga....
Sedan återstår den yngre skaran av killar som fortfarande lever livet. Risken för att en känsla av snusktant skulle infinna sig är stor (eller att man skulle skrämma slag på stackarn när verkligheten(oklädd) uppenbarar sig....)
Nä, Staffan är min stalledräng!!
Två snask recept att testa.
Det här behöver du:
1 dl grädde
10 g flytande honung
40 g Fjällbrynt Original messmör
300 g ljus choklad
50 g mörk choklad
Flingsalt till dekoration
Så här gör du:
Koka upp grädde, flytande honung och Fjällbrynt messmör. Rör hela tiden så att messmöret inte bränner fast i botten av kastrullen. Hacka 200 gram ljus choklad och 50 gram mörk choklad av god kvalitet och lägg i en skål, häll över den varma grädden och rör tills all choklad smält. Låt sedan bunken stå i kylen i minst fem timmar.
Smält 100 gram ljus choklad försiktigt i mikrovågsugnen. Tag fram tryffeln ur kylen och gröp ur klickar med en tesked som rullas till bollar och doppas i den smälta chokladen med hjälp av en gaffel. Lägg bollarna på ett smörpapper, garnera med 1-2 flingor salt och låt dem stelna. Förvara tryfflarna svalt.
Lätt-fudge
100g smör
2 dl vispgrädde
4 dl socker
Kokas under omrörning i ca 15 min. Ta av från plattan.
Bryt ned 200g av valfri choklad och rör om.
Stoppa ned annat valfritt snaskigt om du vill såsom marianne kross, marshmallows, lakrits, nötter eller vad helst (nästan) sm du känner för. Bred ut och låt stelna.
Ät och förträng det dåliga samvetet;-)
Otrivinpundare
Jag blir inte av med min nästäppa. Vet inte om det är graviditetsrelaterat eller om det är skitförkylningen som aldrig ger sig. Klart är i varje fall att tiodagars gränsen för nässprayen är passerad med råge... Men vad ska jag göra, det går inte att andas genom munnen hela tiden ( kåtfarbror varning), i synnerhet inte på natten då munnen blir torrare och snarkrisken ökar! Inatt gjorde jag ett tappert försök att klara mig utan och sprutade in någon mintolja som ska vara bra för slemhinnorna. Men det var verkligen som "kyss mig i *****"! Otrivin är mitt heroin!!
Ikväll ska jag nog ta mig en otrivintripp igen och hoppas att jag orkar hålla ögonen öppna så jag hinner se idolfinalisterna öppna munnen i varje fall........
Julkarra
Nu ska jag bara ta mig igenom den årliga ångesten att få iväg några julkort. Alltid är det något julkort som trillar ned i brevlådan innan jul vars avsändare man glömt på sin egen lista...
lussevrak
Man kanske kan kalla det lite överambitiöst (eller naivt) att tänka sig att man ska ha ett mysigt julbak tillsammans med en 1,5 åring av duracellpersonlighet? Hur som helst så gav jag mig på att baka saffransbullar igår och Levina ville gärna vara delaktig, på sitt sätt... Detta innebar att hon med sina nävar försökte att roffa åt sig fyllningen till bullarna vilket resulterade i vissa hål i degplattan. Till slut gav jag frustrerat upp när det började att likna ett inferno på köksön och på mig själv!
Jag får nog vänta något år till innan jag kan myspyssla med min kära dotter utan att mista förståndet själv....
Jag har en liten fundering: Varje morgon smetar man på sig en del smink i ansiktet, men så här i slutet av dagen så tittar man sig i spegeln med ett konstanterande att en hel del av det ditkletade har försvunnit. Vars då? Jag har hört talas om att datorn "äter upp" sminket (och datorn och jag umgås väldigt många timmar om dagen), men vart tar det vägen sedan? Jag ser ingen liten säck med gammalt puderdamm eller mascarakluttar någonstans.......Svävar det runt i luften och gör att vi utan att veta av det helt enkelt även går runt i någon annans smink med? Vilket mysterium?
Shop til you drop
I bilen hem skulle min ena syster slänga ut snusprillan genom fönstret samtidigt som jag var i färd med att köra om en lastbil. Problemet var att hon inte fick upp rutan i den 10- gradiga kylan. Det var ett dånade ohärligt när vi brände förbi lastbilen i 120... Som tur var lyckades jag med att få upp den strax efter, men vi tänkte oss scenariot att köra hem med ena rutan nere de tio mil som var kvar. Framför oss såg vi filmsekvensen från "Dum och Dummare" när de väl var framme i rätt Aspen med stelfruset snor i ansiktet....
Men det var en kanonhelg! Shopping, fikor, god middag, bio och ännu mer shopping. Mina systrar kan det här med att shoppa de... Till och med jag blev lite trött! Det innebär att ingen av det manliga heterosexuella släktet skulle ha överlevt denna helg..
Relalalaxa!!
Vi ska käka tapas, så gott!! (En tanke går till min stackars gravida kompis på hennes födelsedag som inte känner sig sugen på något och bara mår småilla) Hur ska jag kunna begränsa mig bara till några få rätter, jag vill smaka på allt!!
Jag befarar bara att få se en massa oskylda kroppsdelar där på relaxen som får mig att tappa aptiten! Skyl er människor! (främst karlar visserligen) Vad är det med människor som helt obekymrat sitter och bresar i bastun utan handduk! Är jag pryd eller? Jag vill inte träffa på er på stan sedan med sådana minnesbilder i bakhuvudet........
Ransonering på sminkfronten
I går morse var jag själv med Levina och försökte att hinna med mina morgonbestyr. Tyvärr hinner jag inte vara inne på toaletten alltför länge numera innan hon har lyckats riva ut allt som finns i lådorna... Medan jag försöker att tvätta natten ur ansiktet och borsta tänderna så har Levina hittat en rakhyvel som hon raspar min bakdel och lår med (hon har redan förstått användningsområdet för denna lilla pryl). Som tur var satt skyddet på men det var ändå inte någon behaglig upplevelse...
Jag inser att tanken på att ge sig på sminket inte är någon bra idé i detta trånga utrymme, utan tar med mig sminkväskan ut till soffan där Teletubbies härjar i rutan. Levina tycker däremot att sminkväskan och den öppna puderdosan är bra mycket intressantare än tubbiesarna (som hon umgås med ett par gånger om dagen). Detta gör att jag försöker att lägga på mitt ansikte med ena handen och skydda sminkpryttlarna från angrepp med den andra. Någon längre procedur blir det förstås inte!
Jag tänker: Hur ska det bli med två barn? Jag ser framför mig hur Jag håller på att peta ut ögat med mascaraborsten medan Levina i all välmening kramar musten ur lillebror! Kanske ska fundera på det här med tatuerat smink a´la Michael Jackson ändå.....
En gång för länge sedan....
Vissa av er kanske kommer ihåg att det fanns en tid då inte mobiltelefonen existerade. Åtminstone inte för alla och envar över sju år. Det var en ganska trevlig tid det också då den innebar att man:
1) Förhoppningsvis slapp delta i personen i andra ändens toabestyr.
2) Man behövde inte lyssna till otaligt många obskyra eller banala ringsignaler så fort man befann sig i ett socialt sammanhang.
3) Man slapp alla dessa kedjesms som förmodligen härstammar från telebolagens pengagiriga folk och fä.
4) Man behövde inte fundera på hurvida människan som gick och pratade för sig själv var schizofren eller inte.
5) Man behövde inte heller se, höra och bli galen på dessa telefonbolagsförsäljare som står ute på stan och angriper en från alla håll och kanter.
Tänk att det kommer att finnas en generation som inte kan göra den här jämförelsen med före och efter mobiltelefonen...
Jag mår som en prins(korv)
Jag vet bara inte vad jag ska bo i för tält i vinter! Vinterjackan stramar redan (främst över baken i och för sig...), och jag har ju ingen jättebastant karl som jag kan ärva kläder av (snarare tvärtom). Att köpa en jättejacka för några månader känns inte heller så kul....
Nu har jag faktiskt tänkt att gå och se om gymmet fortfarande är sig likt. Förmodligen är det bara jag som är mig olik:-)
Nu vet vi!!
Känns lite obegripligt. Nu blir det att sortera bort alla flickkläder. Tjii fick mamma som helt tvärsäkert redan varit och köpt en ny klänning till bebisen. Hon trodde inte det var möjligt att tillverka små pojkar i vår släkt...
Till helgen ska jag på en härlig shoppingresa med mina kära systrar. Vi ska bo på hotell och inhandla några julklappar. Det ser jag verligen fram emot!
I helgen körde vi med julpyntning hemma och tog in vår otraditionella svarta gran. Levina tyckte dock att det var dags med julgransplundring redan nu och plockade glatt ned alla kulor inom sin räckvidd som Staffan hängt fast. Förhoppningsvis tappar hon intresset för det snart annars får vi väl ha en halvklädd gran att svänga våra lurviga runt på Jesu födelsedag....
Levina växer för övrigt så att det knakar. Hon växer nog om mig snart! Hon får gå och styra barnvagnen med lillebror i till våren:-) Njaää, kanske inte, men nästan.....
