Jag ångrar mig..

Jag vill inte bara åka skidor nedför. Det går jäkligt dåligt att hålla kolla på mina kroppsdelar och 2 meter smala skidor som är omöjliga att bromsa med i utförslut...
Jag har noll teknik vilket resulterar i att det är jäkligt jobbigt för överkroppen, särskilt underarmarna. Bra för gäddhänget :-)

Jag har helt fastnat i " pretty little liars" , vilket inneburit noll inlägg här, noll lästa bloggar och mindre Facebooktrafik. Har snart sett första säsongen, men i och med att det finns 2 säsonger till så har jag det jag gör i några dagar till :-)...


Se upp i spåret!

Nu har jag varit och köpt mig ett par längdskidor. Har inte åkt sedan Gustav Vasas tid ( mellanstadiet) och minns det inte som något angenämt utan mer som bakhalt och jäkligt...Men nu ska jag glida fram på bra vallade skidor med starka ben och armar som hjälp ;-).. Ska nog börja med att bara åka i nedförsbackar...

Verkar vara lite farligt för barnens ordförråd att få vara uppe och titta på melodifestivalen. Förra veckans " fy fan" från Sean Banan och sedan helgens
" jäkla" från gubbmaffian har utmynnat i en hel del svordomar här hemma ( för varken jag eller Staffan svär..aldrig någonsin..). Skulle vara intressant att höra de engelska versionerna av låtarna!

Dagens sats av rawfoodbollar/ chokladbollar blev supergoda. Rostat bovete ( det är ju inte så rawfood visserligen..) gjorde dem härligt crispiga. Hur mycket nyttigt kan man äta innan det blir onyttigt ;-)?...


Det tar aldrig slut..

Denna förbaskade skitförkylning, gå och dö!!! Vad less jag blir, huvudet är som en snorboll ( ursäkta ofräschheten) och jag är en levande död som vandrar runt i banan/ spagettibolognaisefläckiga kläder och en alltmer grånande utväxt och försöker överleva dagen tills jag återigen får gå och sova ( inte...). Fasligt glamouröst det låter som va? Planen är att jag ska försöka transformera mig till en partypingla lagom till nästa helg. Finns det något kristeam att ringa??
Idag hade jag i varje fall besök av en annan mamma med tre barn i exakt samma ålder. Som vanligt blir det high chaparal när vi ses men vi har lärt oss att skratta åt kaoset...Det är en underdrift att säga att det ser ut som om en tornado dragit fram och efterlämnat noll överlevande.

Det blev muffinbak i varje fall. De små roade sig i kastrullskåpet medan monstermuffinen tillverkades. Ni förstår graden av saneringsarbete som följde därefter va?...


Nämen nuså...

Igår uppstod droppen som fick bägaren att rinna över för min telefon. Man kan säga att denna droppe bestod av saliv och eventuellt gnag på laddarkabel. Hursomhelst så gick telefonen inte att ladda längre...
I förmiddags bar det därför iväg och införskaffades en ny. Jag höll mig ända till efter middagen med att starta igång den. Det är ju lite meckigt med allt som ska göras. Blev lite smågalen på att jag var tvungen att uppgradera/ ominstallera iTunes och att jag därefter inte kunde ( lyckades med) att föra över saker från den gamla telefonen. Innan batteriet tog slut helt i den gamla skrev jag av hela kontaktboken ( förutom de som jag verkligen inte fattar varför jag har haft kvar i alla år..).
Hade varit trevligt att få över lite bilder, men nu när jag har en BLIXT så ska jag ta en massa nya, bra, hela tiden :-).

En helt ny värld av möjligheter öppnar sig (som förmodligen krymper min övriga värld..). Jag kunde titta på Top Model medan Ninja härjade runt i lekrummet och jag kan ladda hem alla appar jag vill bara jag betalar för dem...

Men nu vill jag bli frisk, har inte tränat på en vecka nu och börjar känna lite abstinens efter sunkig gymlukt :-).


Så blev det natta...

Jag har verkligen inte känt mig särskilt pigg den här veckan. En accelererande förkylning i kombination med sömnlösa nätter har gjort mig halvdöd. Det har inneburit noll träning och jag har knappt vistats utanför dörren. Det är som sagt ingen picknick att vara sjuk med 3 barn i hasorna och man tänker lite längtansfullt tillbaka på tiden då man sträckläste tidningar/böcker ( om man orkade såklart..) i sängen medan mamma serverade mumsigheter ( för att man skulle få i sig något..). TV´n har varit vår ( min) bästa vän de här dagarna..
Så i fredags lagom till det obligatoriska fredagsmyset blev det helsvart. Strömmen var borta och det innebär ju då att i stort sett ingenting fungerar. Datorn gav snart upp ( har verkligen en dålig batterikapacitet), en stund senare gav mobilen upp ( räcker inte ens en dag längre...), så vad gör man? Jo, man går och lägger sig 20:00 en fredagkväll. Det var så skönt! Jag orkade inte ens gå upp när strömmen återvände 1,5 timme senare.
Kanske borde det vara strömavbrott lite oftare så att man måste tvångslägga sig och inte sitta uppe och slötitta på TV och samtidigt surfa på både datorn och telefonen bara för att få lite egentid. Känner nämligen att antirynkkrämerna inte riktigt räcker till för att täcka upp för min mastodontstora sömnbrist....
 

På tal om TV..

Så mjölkar jag ur det sista av denna föräldraledighet genom att ha " våra bästa år" ( gammal goding) på i bakgrunden. Jag förundras över ( det finns ju visserligen en hel del att förundras över i denna serie förutom skådespelarnas kompetens) att de får barn till höger och vänster, de förväxlas oftast på BB eller har en annan pappa än den som tror sig vara det. Om barnet inte framställts i något labb vill säga... Men sedan så ligger de små knytena i sina korgar utan minsta pip medan föräldrarna och övriga går runt och pratar med sig själva ( så att vi stendumma tittare ska hänga med i handlingen). Det är inget barn som har samma jordekorreegenskaper som mina och är överallt och river och sliter.. Sedan är de helt plötsligt tonåringar ( i serien alltså) trots att varken handlingen eller de övriga skådisarna förändrats ett dugg ( förutom de som ständigt blir utbytta). Förundrande...


Framför TV:n ( eller datorn mestadels)

Är det någon fler än jag som hänger framför svenska Top Model?  Den amerikanska har jag gett upp på för länge sedan, det känns som om den går på repeat sådär...
 
Kanske är det barnomens modelldrömmar som ligger bakom fascinationen ( tills jag insåg att jag både var för tjock och ofotogenisk samt blundar så fort det kommer en blixt i närheten...).
Bland det mest spännande momentet är "omvandlingen". De flesta blir ju omgjorda till det bättre, även om en och annan förändring mer känns som om det handlar om att göra något extremt inför TV kamerorna...
Jag skulle nog bli lite tveksam till att kapa av håret också ( har en mardrömsförvandling i 7:an som skräckingivande minne..), när man kanske står med en biljett hem vid kvällens slut... 
Men jag skulle verkligen behöva en liten omvandling just nu ( hårfärgningsdags IGEN!), fast då får man väl anmäla sig till Gokvälls "gör om mig" som de andra tanterna istället för att någon superfräsig hollywoodstylist svingar med trollspöet...
 
För den som tittar på Top Model så måste jag bara säga att jag får lite Gunilla Persson vibbar av Malin, alla där ( i juryn) beskriver henne som en person med en härlig personlighet, men njaaa, skulle nog säga lite lätt galen...
 
Idag fyller min man 39 år, ett år kvar tills det smäller med andra ord. Konstigt, det känns som om min mamma nyss fyllde 40 år. Vi har snart vuxit ifatt våra föräldrar... 
 
Mannen firades med en mycket macho tårta dagen till ära ( Levina har gjort ett vitt minimaränghus på den):
 
 
Mitt galna hår...Ser ni tofsarna vid öronen ( tänkte väl det...), ser ju inte klok ut!
 
 

Bratwurst och solsken

Igår skrev jag ett långt inlägg på telefonen som bara försvann. Då blev jag less....Denna telefon alltså, snart så ryker du!
 
Visst är det så att det finns många saker som känns väldigt trevliga och mysiga i tanken ( sådär mysigt som man läser om på alla bloggar med härliga bilder från familjeutflykter, familjebak, pysselstunder osv..), men som i praktiken blir betydligt hmmm.. tuffare än man vågat tänka sig?
I fredags stod pulkåkning och grillning på agendan i finvädret. Redan efter att ha förberett, packat, klätt på barn, för att (i vanlig ordning ) senare än planerat stuvat in allt och alla i bilen är man rätt slut.. Eftersom Ninja passade på att ta sin lur på väg till utflyktsmålet och är en vagnshatare av rang så fick jag spendera dagen med att bära runt på henne samtidigt som det skulle grillas, serveras, tas av och på handskar, bajsas mm...Hal som en ål var hon i sin overall mot min jacka vilket gav mig lätt kramp mellan varven. Själv lyckades jag peta i mig några bratwursts utan tillbehör ( hur tänkte jag när jag tog med den där salladen, att jag skulle ha två händer att äta med??)....
 
Men fint väder var det och de två större barnen var nöjda och tyckte att vi kunde äta ute mer ofta. Jag ska föra det vidare till Staffan inför hans föräldraledighet...
 

RSS 2.0