Fröken blindstyre

Alltså, jag är inte knäpp när jag sitter och skrattar och trampar på motionscykeln på gymmet (inte vad jag vet i varje fall, men å andra sidan vet man själv när man är knäpp?). Jag läser bara Martina Haag. Som sagt, hon är så kul! Eller så låtsas hon bara leva ett kul liv. Men å andra sidan, sådana saker som hon beskriver brukar sällan vara särskilt roliga för en själv medan man upplever dem.....

Jag var och köpte ett fint nagellack i fredags som jag dock inte hann smeta på naglarna innan det bar iväg på kick-offen. Jag var ju nämligen tvungen att byta kläder hela tiden! Staffans föslag (lätt stressad) var då att ta med mig ett ombyte kläder ifall jag skulle behöva senare under kvällen. Vi var nämligen sena som vanligt (den obligatoriska kvarten). Som tur var hade jag ju träningsvärk och vägrade cykla. Det visade sig nämligen att vi inte riktigt hade koll på var eventet höll till någonstans och körde vår lilla Clio hit och dit innan vi till slut var framme efter ytterligare en kvart. Väl framme sänktes en väldigt o-GI-ig tunnbrödrulle.

Hur som helst, det här med nagellack med färg är ett komplicerat kapitel. Det var nog bra att jag inte gav mig på det i fredags för då hade jag definitivt missat tunnbrödrullen. Jag försökte igår istället. Grejen är ju den att när man köpt ett mörkt nagellack så ska man ju först grunda med ett underlack och sedan täcka med ytterligare ett lager genomskinligt lack för hållbarhetens skull. Det blir väldigt mycket lack! Och lacket torkar aldrig! Jag fastnar och kladdar ut det, får repor eller smetar av det på de andra fingrarna trots att jag inte försöker göra något mer avancerat än att läsa en bok... Så nu sitter jag här med lila kladd klor som i och för sig kan se ganska okej ut om man ser dem från ett par meters håll. Men det gör ju inte jag.....