Once in a lifetime

I lördags gick filmen Titanic på TV. Men även om jag inte hade suttit bänkad framför schlagern (vilket jag nästan ångrar..) så skulle jag inte ha sett båtfilmen en gång till. Inte för att jag inte tyckte att den var bra, tvärt om, jag tyckte att den var fantastisk då jag såg den när den kom ut. Det hela handlar om att jag inte vill förstöra det intrycket.
Jag har förstört många film- och TV upplevelser genom att se dem om igen efter ett par år. Vad händer? Plötsligt verkar allt så epigt; dåliga kulisser, töntiga effekter och snyggona är inte lika snygga längre. För att nämna ett exempel på detta: TV- serien V. Det ballaste man kunde titta på för en 20 år sedan (och som inte var lämpade för mina barnögon förmodligen). När serien gick i repris för några år sedan kändes den inte alls lika upphetsande. Vad var det här för plastpickadoller och gummiskinn på gröna dockor? Inte lika impad denna gång...

Vi ska nog vara glada för att vi i det verkliga livet inte kan åka tillbaka i tiden och återuppleva ögonblick som berört oss på något sätt. Med tiden får vi nya erfarenheter som ger oss nya "glasögon" att se verkligheten med, samtidigt som vi med tiden gärna suddat ut det som inte var helt så fantastiskt. Tänk vad tråkigt att uppleva den första kyssen med den första kärleken och samtidigt veta att han idag har ölmage, en rinnande prilla under läppen samt jobbar kvar på OK där han extraknäckte under skoltiden....

Kommentarer
Postat av: Jenny By

Var inte vi och såg Titanic tillsammans? Vill minnas att vi fick sitta på första raden för det fanns inga andra platser kvar och Leo hade aldrig varit snyggare än när man såg honom mitt framför näsan i enorm storlek =) Du har helt rätt! Även om det faktiskt var bättre förr, så vill man ju inte uppleva det igen!

2008-02-14 @ 01:19:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0