Carpe Diem!

Igår var vi och firade min lillasyster som fyllde 23 år.  Men få se, det är väl jag som är 23 år typ... Fast jag är ju fem år äldre, så det innebär att jag inom snar framtid lägger mitt 28 år bakom mig.
Det är inte det att jag har någon galopperande åldersnoja. Då skulle jag nog kassera in min 6 år äldre sambo mot något yngre som jag låtsades vara jämngammal med... Nej, det handlar snarare om hur snabbt tiden går, hur fort min dotter växer upp och hur gamla mina föräldrar blir. Hur medveten jag blir om att ingenting varar för evigt.

Jag måste nog sluta att längta efter saker och ting. Då glömmer man så lätt bort att uppskatta den tid som ligger däremellan. Som någon klok människa sade: Det är inte målet som är det viktiga, utan vägen dit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0