Fröken blindstyre

Jag är inte på toppen av min karriär. Och då menar jag min fotbollskarriär. Med snart 28 år på nacken, en graviditet i bagaget och ett par extrakilon på rumpan är jag helt enkelt inte snabb som vinden längre. Ikväll lyckades jag med nöd och näppe undkomma något som jag tror skulle innebära en nära döden upplevelse så här efter julhlelgerna, nämligen ett kondition- och fyspass. Jag lider nämligen fortfarande av nästäppa trots att jag förbrukat de föreskrivna 10 anvädardagarna för nezerilet.

Det är ett stort projekt att spela fotboll numera. Först så måste jag kränga ned min underkropp i ett par s.k Thermobyxor av typ gummi. Dessa gör inte bara ett tappert försök att täcka min röv, de luktar även röv. Oavsett hur många gånger jag tvättar dem och dränker in dem i sköjlmedel luktagottigotti. Dessa gummibyxor innebär självklart att jag svettas kopiösa mängder om intäckta kroppsdelar. Det för med sig bieffekter såsom att jag måste hålla i mig i tvättstället då jag måste besöka "ladies room" för att inte halka av toasitsen. Som ni kan förstå känner man sig kissnödig bara man dragit på sig dem, i synnerhet nu då de tenderar till att ha "krympt"...

För att sedan överhuvudtaget kunna springa ett par steg måste jag dopa mig med lite bricanyl. Denna dos tycks ha stigit med åren, men det är nog inte så mycket en svårare astma jag har drabbats av som av en sämre fysisk status i allmnänhet. Nu känner jag att det är dags för tyngre grejor. Jag måste nog avancera upp ett snäpp på kortisonhalten om jag överhuvudtaget ska ha en chans att lämna omklädningsrummet. Eller så får jag helt enkelt inse mina begränsningar och tjacka en korv och hänga på läktaren istället.