Fröken blindstyre

Nu när jag ska knyta äktenskapets band till sommaren börjar jag att kunna summera mina kärleksobjekt under årens gång.  Och jag ser ett visst mönster...

När jag var väldigt ung, dvs en liten brud på en sådär 8-9 år, gick min klass i samma skola som de stora typerna i högstadiet. Jag kunde då notera att det fanns ett mycket sött tvillingpar som var mycket omsvärmade av tjejer till höger och vänster, inte minst  av min 6 år äldre plastsyrra. Men som sagt, det var en viss åldersskillnad. Det var inte direkt så att högstadiekillarna spanade in små ettagluttare..

Så vandrade jag vidare i låg och mellanstadiet och var tillsammans (ihop) med diverse klasskamrater av det andra könet. Detta var nämligen mer en biljett till de olika "parfester" som hölls (där vi roade oss med att leka "flaskan" och dansa en discodans som mer liknade någon form av skridskoåkning...) än frågan om stor förälskälse.

Men så i sjuan då vi fick börja i en ny klass blev jag kär. Objektet var en blyg , hurtig och mycket söt pojkspoling som visade sig ha en nästan lika söt kopia i en paralellklass. Så i honom gick jag och mina två närmaste kompisar och var hemligt förälskade i under sjuan och åttan. Jag fick aldrig tummen ur och delge honom mina varma känslor eftersom han inte var någon partykille som hängde på de fjortisdiscon jag besökte.  Efter åttan lämnade han vår klass och flyttade norrut där hans familj hade ärvt en herrgård. Och så gick det med det. 
Men ungefär då hade jag fått upp ögonen för ett annat tvillingpar, som var två år äldre än mig. Jag lyckades ragga upp den ena av dem på skolavslutningen i åttan och vi gick på en date. Men jag insåg då att han var lite väl kristen för min smak.

Därefter förflyttade jag mina trånande blickar över atlanten. Jag upptäckte skådespelar tvillingarna Jeremy och Jason London. Jag och min bästa kompis slukade allt vi kom över med dem. Tittade på sönderinspelade avsnitt av  "Ensamma hemma" och suktade. Det braiga var ju att det fanns en till oss var!

Efter en tid av ensidig förälskelse kom vi ned på jorden och blev ihop med "riktiga" killar som bara fanns i ett exemplar.

Men så befann jag mig vara singel igen vid nyss fyllda 24 och besökte i vanlig ordning krogen för att svänga mina lurviga. Där träffade jag en kille som jag föll för och som jag fortfarande faller för. Är det ödets nyck att det visade sig vara den ene av det tvillingpar som jag trånade efter som lågstadiebrutta (men nej, det visste jag inte just då, han hade faktiskt förändrats en del..).  Nu var åldersskillnaden mer acceptabel.

Men ja, ni ser den röda tråden antar jag. Men nu så har jag hittat min tvillingsjäl. And it ends here.