Fröken blindstyre

Det här med alkoholintag har under det senaste 1,5 året inte varit något för mig av förklarliga skäl. Nu börjar det väl så småningom  att vara dags att återigen inmundiga denna berusande dryck. Men faktum är att jag känner en viss bävan, om än det skulle smaka gott med ett glas rött.  För var går min gräns nu för tiden? Räcker det med att bara öppna vinflaskan och dra in vinångorna? Var går gränsen  mellan trevlig salongsberusning och fjortisfylla?

För ett par år sedan gick jag ned en sisådär 20 kilo i vikt. Men jag inhandlade samma mängd alkohol som tidigare inför de festligheter som skulle besökas. Pinsamt nog så tog det ett par gånger innan jag lärde mig att det var mindre kropp att fylla liksom..

En av mina vänner som fick barn  ungefär samtidigt som mig har nu varit ute och svängt sina lurviga två helger i rad, med mer eller mindre baksmälla som följd.  För det kommer ju alltid en dagen efter kvällen före. Dessa dagar verkar dessutom ha en mer och mer förlamande effekt på den kropp jag bor i med årens gång. Det fanns en tid då  jag, kanske inte så vidare alert, men än dock hade kapacitet att genomföra en hel fotbollsmatch utan större svårigheter. Sedan kom det en tid då den enda fysiska aktivitet som var tänkbar var att se till att diverse fettdrypande mat anlände tilli magsäcken innan man parkerade sig i vågrätt läge på valfri plats. Nu känns det inte ens som ett alternativ med en sådan dag, samtidigt som man har en liten duracellkanin som kräver 100% uppmärksamhet i ens närhet.

Gjorde ett par tappra försök till helnyktra krogbesök innan graviditeten.  Men jag tror att folk blir lite reserverade då någon annan har full koll på läget. För hur roligt är det att dagen efter få en detaljerad berättelse om sina eskapader kvällen före... Man kommer ju ihåg det man gör, resten har aldrig hänt:-)