Som man sår skördar man

Jag kan väl säga att, fast jag alltid har varit modeintresserad och läst tidningar som Elle från unga år, så har jag aldrig varit särskilt "märkesfixerad". Sedan kanske det kan tilläggas att min familj inte hade den ekonomi som det krävdes heller eftersom min mamma valde att vara hemma med barnen fram till skolåldern. Hur som helst så överlevde jag i mina Rocky jeans i en värld av 501:or.

Igår startade P.O.P´s rea och enligt ryktet hade folk hängt på låset redan en halv timme innan butiken öppnade och stått timtals i kö. Jag kan erkänna att jag strosade in där och handlade en tunika till mig själv, för att jag tyckte att den var snygg, samt att jag även handlat något plagg till min dotter där. Men jag tycker att det är obegripligt att det har skapats en sådan hysteri kring deras och andras märkeskläder för barn.

Jag kan inte se att det finns något som rättfärdigar de priser som dessa barnkläder har, i synnerhet då de massproduceras och går att få tag i på många ställen runt om i landet. Dessa kläder är varken, enligt mig, de snyggaste eller mest funktionsdugliga på marknaden,. Och "face it"., det är barn som ska ha dem. De ska kladda, hoppa i lera och bajsa i dem, varför då lägga ut en förmögenhet på kläder då det finns billgare och bättre?

Är det vår egen osäkerhet för att passa in som gör att vi för in denna märkesfixering redan i förskoleåldern. Hur lång tid tar det innan barnen ser att det finns några andra som inte har det de har utan kanske en bävernylonoverall från second hand? Hur beter man sig mot sådana udda typer?
 
Jag har svårt att se att en märkesmedvetenhet som överförs från oss föräldrar i så tidig ålder kan göra annat än eskalera. Så vi ska nog inte gnälla så mycket då våra kära tonåringar tjatar på oss om Acnejeans, Lindebergtröjor och Guccisolbrillor. Vi har själva skapat dessa märkesmonster, så nu är det bara att mata dem!

Men i min dröm så är våra barn självsäkrare än så, struntar i att lägga ut en förmögenhet för loggan och respekterar andra som saknar möjligheten att ens kunna välja.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0