Vad är det som går och går..

...men lår och rumpa de består? Jamen det är ju jag. Hur är det möjligt? Jag har nog vandrat ett varv runt jorden allt som allt under den gångna hösten. Dels för att få min lilla dotter att åminstone lägga igen ögonen en liten stund , men även för att hitta tillbaka till "mitt gamla jag".  Det senare var betydligt svårare än planerat.  Mina gamla jeans ligger och slänger hånande blickar på min postgraviditets rumpa, så jag roffar snabbt åt mig vad jag kan ha från min "walkingcloset " och suckar uppgivet.
Jag tackar modeoraklet för att klänningar fortfarande är på tapeten och att strumpbyxor är elastiska! Tyvärr så är kombinationen strumpbyxor och långa promenader ingen höjdare. Jag vet inte om jag gör felaktiga skoval, har tagit på mig strupbyxorna bak och fram (om det nu är möjligt) eller om jag helt enkelt har en säregen gångstil.  Klart är i varje fall att jag med jämna mellanrum får dra till dem mellan benen där de har hasat ned vilket ger ett märkligt intryck för omvärlden kan jag tänka.

Hur som helst, nytt år nya möjligheter! Jag sätter mitt hopp till myten att man, så länge man ammar, samlar på sig reservfett på rumpa och höfter. Så innan jag ska hoppa in i min sagobrudklänning till sommaren hoppas jag på en date med jeanshyllan igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0