Vad händer om man bara gör lite fel?
Min utbildning till socionom och mitt arbete med ungdomar som hamnat snett har lärt mig otroligt mycket om hur mycket som kan bli fel under barnets uppväxt och leda till stora problem i framtiden. Det är inte så svårt att förstå att detta skapat en viss vånda inför eget barnaalstrande. Kunskap är ibland en boja!
Min käre sambo har på sätt och vis varit lyckligt förskonad kring denna vetskap fram tills nu. Han har precis läst en bok om kärlekens roll och hur människan är unik i att ha en hjärna som fortsätter att utvecklas under våra första levnadsår, vilket självklart innebär att uppväxtmiljön i allmänhet och spädbarnsstadiet i synnerhet starkt präglar vilka vi blir. Med en viss skräck i rösten har han dragit exempel om diverse dysfunktionella föräldrar som skapat barn med mångfacetterade problem. Tyvärr är det många av dem som jag möter i mitt arbetsliv..
Men ingenstans står det vad som händer om man bara gör lite fel. Om man bestämmer sig för att dricka upp kaffet ibland innan man rusar mot sitt skrikande barn eller låter det gråta sig till sömns någon gång ibland för att man helt enkelt inte orkar.
Jag tror det är jag som händer. Jag är ett resultat av en kärleksfull förälder som verkade i ett ålderdomligt synsätt om att man minsann kunde skämma bort barnet med för mycket uppmärksamhet. Numera så vet vi självklart att ett barn inte kan få för mycket kärlek.!
nynnananinannananinanananina. Dagens boktips: Kärlekens roll av Sue Gerhardt (om du inte vill vara lyckligt ovetande)
