Fröken blindstyre

I lördags då jag och min väninna gjorde Stockholm city osäkert så hände en märklig grej. En sådan grej som jag drömde om då jag var tonåring. En tjej från en castingfirma kom fram och ville ha oss som fotomodeller. Hon var nämligen ute efter snygga tjejer i 25-35 år som skulle göra reklam för någon båt ( hmmf, jag ser väl inte en dag äldre ut än 20, typ..).  Men i och med att jag blåste hem mot Ö-vik redan igår så missade jag den chansen att förverkliga min fjortisdröm.

 Min fjortistid var under den tidsperiod då supermodeller likt Cindy, Linda, Naomi, Claudia och Kate (still going strong) härskade på den här planeten. Trots att mitt ansikte pryddes av cirka 20 födelsemärken mer än Cindys omtalade mouche så stod jag framför spegeln och poserade och drömde. Men sedan fick jag bara lov att inse att jag inte var tillräckligt lång, inte tillräckligt smal och framförallt; inte är särskilt fotogenisk....(Vad spelade det för roll att jag övade hela sommarlovet innan sjuan på hur jag skulle se ut i skolkatalogen då det ändå ser ut som om jag håller på att somna där?)

Nu blir mitt avtryck till eftervärlden (eller de närmast sörjande) ett par famljefoton istället där jag stirrar så mycket att jag ser vindögd ut...