Filmens värld är magisk!
Film är något magiskt! Åtminstone vissa filmer. När filmen är slut fortsätter den i mitt huvud och där är jag huvudperson i denna fantastiska värld. Då jag var yngre så kunde det handla om "Stjärnornas krig" eller "Starzinger". Efter att ha bevittnat dessa filmupplevelser hos mina vänner ( eftersom min familj var sist i Sverige förmodligen med att införskaffa en VHS) så spenderade jag promenaderna hem med kicksparkar och fajtingrörelser i mina täckbyxor och täckjacka. Prinsessrollerna var inget för mig inte...
Igår bevittnade jag "Sex and the City" tillsammans med mina systrar. Så underbart! Plötsligt saknade jag alla träffar med tjejgänget där inte småbarnslivet var fokus i diskussionerna. Samtidigt så blev jag så själsligt nöjd över min lilla familj och den lycka som det innebär. Filmen skildrar som alla vet fyra olika typer av kvinnokaraktärer som ändå harmonierar ihop så bra. Och jag kunde känna igen mig själv i delar av de alla. Är jag mångfacetterad?
Det kändes så sorgligt att jag förmodligen inte kommer att få träffa dessa karaktärer igen. Men toppen är väl ett bra ställe att sluta på!
Starzinger!! Jag var Prinsessan Aurora, vem var du? ;)
Och visst känns det lite som att återse gamla vänner i SATC-filmen? Corny men ändå lite mysigt! :)
Lindisen: Jag ville nog vara Cogo. Han var tuffast;-)
SATC var så mysig. Till och med Malin tyckte att den var bra, och hon har aldrig sett serien..
Tuff men lite korkad ibland, dumdristig, men det är väl typiskt killar! ;)
Va? Aldrig sett serien? Vad är det för fel på henne? ;)
