Fröken blindstyre

Jamen då var man hemma i gamla Svedala igen! Två härliga veckor har passerat där jag inte bara har haft sand mellan tårna utan överallt. Så fort man skakat av handduken någorlunda stolpar Levina rakt över den igen och lägger sig och gosar över exponerad kroppsdel med sand från topp till tå. Men då kunde man hoppa i den 27 gradiga vattnet och sedan invänta att situationen upprepade sig några minuter senare:-)

Istället för snajsiga paraplydrinkar blev det exotiska fruktdrinkar för min del. Jag har nog fått i mig dagsbehovet av frukt för resten av året vid det här laget ( och fått syrsskadade tänder därefter..).

Vi var på en festmiddag på hotellet för att fira att regnsäsongen var över ( det hade då regnat i fyra dagar på oss). Där serverades det en hel del skumma saker. Det känns mycket märkligt att stoppa saker i munnen som man inte har en aning om vad det är. Man inbillade sig att det var sniglar och andra slibbigheter som var inbakade i små krumelurer. Den begränsade engelskakunskapen hos serveringspersonalen underlättade inte det hela heller....
I efterrätt var det en massa oerhört välgjorda små skapelser, som hör och häpna, var för söta även för min gom. Jag smugglade ned dem i Pringles burken som jag hade i väskan (den ständiga mutan till Levina) för att sedan diskret göra mig av med dem på hotellrummet.

Levina levde mest på korv, chips och välling. Jag kände mig verkligen som en dålig förälder som stoppade i mitt barn sådana onyttigheter. Det är tur att hon sällan sitter stilla så att hon springer av sig alla onyttigheter. Annars skulle hon förmodligen vara en liten sumotjej. Men nu på hemmaplan ska det bli andra bullar (typ köttbullar)....

Det var en fantastisk resa om man bortser från hemresan, då jag inte var långt ifrån att ge upp och hoppa ut ifrån planet. Av de tolv flygtimmarna så sovde Levina 1,5 ( redan innan var man ganska slut som artist efter den 2,5 timmar långa bussresan samt lika långa väntan på flygplatsen). Resterande delen av flygtiden ville hon springa fram och tillbaka i flyggången och störa övriga medpassagerare som försökte att inta något smarrigt eller sussa en stund. Då hon inte gjorde det så satt hon i mitt knä ytterst ofrivilligt och gallskrek....

Jag kom i varje fall fram till att det var tur att jag inte satsade på min barndomsdröm att bli flygvärdinna. Min rumpa är helt enkelt inte skapt till att vandra fram och tillbaka i den trånga mittgången....