Fröken blindstyre

Ibland förvandlas man till något som man definitivt inte vill vara; en surkärring. Man avskydde själv när ens mamma betedde sig på det viset ( fenomenet verkar vara könsstereotypt), med stel blick muttrandes "ingenting" om man får frågan om vad som är fel, med en inbillning om att den andre kan agera tankeläsare, samtidigt som man tycker mest synd om sig själv i hela världen men innerst inne blir irriterad på sig själv för sitt okunstruktiva beteende vilket visar sig i ännu mera bitterhet.... Någon som känner igen sig? 

För övrigt så är jag väldans populär just nu. Åtminstone om nätterna... Med Milian på ena sidan (upplagd på en kudde i lagom brösthöjd) och med Levina liggandes tvärs över ansiktet så blir det inte så mycket skönhetssömn. Inte för Staffan heller för den delen eftersom jag måste be om assistans då och då för att baxa undan Levina så att ingen kvävs av hennes nattliga framfart...

Jag hade ingen riktig craving under graviditeten. Men nu! Havrekakor, gärna i kombo med choklad. Hobnobs mmmm....
Vilken tur att jag har börjat med barnvagnspromenixerna så att min viktkurva inte också vänder uppåt! Men den torde ju inte störtdyka nu direkt heller.....





Hur kan jag ha fått två blonda barn:-)?